Kjell säger alltid att jag luktar på allt. Kläder, möbler, armhålor, om han klämmer en finne. Jag är där med näsan. Han säger också att jag aldrig har ätit en enda maträtt utan att lukta, smaka, känna. Han brukade älska det hos mig. Jag är inte säker på att han fortfarande gör det, men jag kan inte ta något nära näsa eller mun utan att analysera det ner på nån slags nivå som möjligen driver människor till vansinne. Ruttet kött, jag är där med näsan. Hundbajs - analys!När jag gick i skolan hade jag svårt att fokusera om jag inte hade intresset. Jag var nog kanske inte mogen för skolan, inte då? Men jag är det nu, Gud jag är det nu. Jag vill lära mig allt. Jag gör Kjell galen när jag parallellt med varje film googlar allt jag inte kan något om. Och det har väl ändå lönat sig i att jag vinner varenda sällskapsspel. Men nu när jag pluggar sommelier har det klivit upp en nivå. Jag kan sitta i skolbänken på Vinkällan i åtta timmar utan att bli rastlös, sådär så att benet skakar och kroppen bågnar. Jag super in när jag är där, doftar på viner och lär mig sånt jag inte riktigt kunde läsa mig till på egen hand. Ett hantverk? Tänk om jag hittat en plats som är min. Som är allt jag alltid varit, men aldrig haft uttryck för. Näsan har valt mina partners (sant!) och de har för det mesta varit kanon. En period i livet dejtade jag en kille som inte doftade något alls, och han gick inte heller att få fatt i. Han var ogreppbar. Gled ur mina händer på ett sätt jag inte förstod. Lätt och flyktig. Jag var ledsen, men det gick över fort. Det är enkelt att komma över en doft av inget alls.
