För några helger sen testade jag och min man Kjell ett upplägg vi kopierat av Elin och Johan Renck. Det går ut på att man skaffar barnvakt över dagen och har en dejt från lunch, för att sedan komma hem lagom till nattning av barn. Det var kanon, problemet för oss blev snarare att vi även hade barnvakt över natten, så den där dagsfyllan mynnade ut i en helkväll och när klockan slog 02 insåg vi att det var sommartid och klockan blev 03. Jag brukade vara den som går sist från efterfesten, men nånstans mellan barn 2 och 3 började ångesten krypa sig på. Det är så otroligt mörkt att komma hem och möta barn som precis vaknat, en man som brygger morgonens första balja kaffe. Man låtsas som man varit hemma hela tiden, fastän man står i hallen. Nu skulle det här inlägget inte handla om min partyångest utan om den relativt nyöppnade restaurangen Chez Jolie. Som alltid när vi fixar barnvakt brukar det bli lite sista minuten, och då är alla favoritställen smällfulla. Jag har hört så mycket bra om Chez Jolie, både från människor jag litar på smakmässigt, men även de vars palett jag starkt ifrågasätter. Dessutom hade alla blivit märkbart fulla i samband med sina besök (det är sånt man lär sig se när man själv är en fyllepostare på Instagram). Att Chez Jolie med två dagars varsel dessutom hade flera bord, jag vet fan inte men det kändes oroande. En bra krog har inte lediga bord, möjligen walk-ins. När man går på efterlängtad dejt vill man lägga pengarna på ett ställe som känns habilt. Dessutom är ekonomin för risig för att kasta bort några tusenlappar på en krog som dansar en sommar och sen glöms bort. Minns någon Arnold's i Laroys gamla lokaler? Vad var det? Stureplangruppens försök att bränna så mycket pengar det bara gick på allt som går att äta med mango?Tillbaka till Chez Jolie. Jag kommer komma till min poäng nu och den kommer att vara kort. Det var ett väldigt habilt ställe. Man älskar en krog som känns som den funnits i 80 år. Där personalen är klädsamt torra (i tonen), ruttade och flinka, merparten över 45 år. Där maten smakar nån slags ambition att göra fransk bistro som fransk bistro förtjänar. Jag vet inte hur Chez Jolie lyckats så bra, men det måste ha kostat. Både pengar och kontakter antar jag, eftersom den här typen av servis och kockar inte bara finns lediga, de måste knyckas från en restauratör med vild blick som står med köttyxan i högsta hugg. Jag har hatat människor för mindre, helt ärligt. Jag vill faktiskt ge mitt besök på Chez Jolie en fyra.Det som möjligen hade dragit upp betyget till en femma är lite mindre rövig fondförvaltare-crowd och att de inte ens försökte berätta om priserna på vinerna (möjligen för att de är vana vid sin fondförvaltare-crowd).Maten beskriver jag kort under bilderna nedan. French Gimlet Gratinerade ostron Kyckling- och ankleverpastej, bakade äpplen, sauternessirap och hasselnötter Rilette Salladen: Fromage Blanc et Endive med getostkräm, hasselnötter och vindruvor Steak haché med ägg En outfit Vit sparris med sandefjordssås
