Efter fyra dagar och tre nätter i Rom hämtade vi ut en hyrbil. Vi hade förbokat en lite större bil men när Kjell skulle hämta ut den plockade de fram en Clio som knappt rymde en resväska. Efter en dyr uppgradering och en märklig extrakostnad på tre tusen spänn för att vi inte betalade med kreditkort (jag tror inte på kredit, jag vill leva för pengar som jag redan tjänat men jag antar att det inte går så som världen ser ut) satte vi kurs mot Toscana och ett farmhouse från 1700-talet som byggdes av familjen Piccolomini, Enea Silvio Piccolomini blev senare påve Pius II. En humanistisk påve, enligt källorna!Första natten spökade en nunna för mig, jag såg henne i släpljuset från fönsterluckorna, kanske var det bara drömmen. När jag läste på lite morgonen efter visade det sig att huset även fungerat som klostersjukhus.Vi har snart varit här i fyra dagar och jag känner att huvudet börjar gå in i någon slags dvala. Vi vaknar av oss själva, äter frukost, tränar, badar i poolen, gör någon utflykt och köper mat, kommer tillbaka och lagar italienska middagar på gasspis och dricker litet lokalt vin, alltid rött! Jag läser mellan varven och barnen tjafsar en del men för det mesta är det lugnt och skönt. Vi följer deras rytm och jag känner mig utvilad och lycklig. Min familj gör mig så lycklig och jag är tacksam över att få uppleva dessa dagar, som i ett skimmer under den toscanska solen. Vem visste att livet kunde vara så enkelt? Så litet och så stort. En man tar en paus i Cortona Pelargoner är det finaste vi har? Spagetti med italienska köttbullar, och smulad parmesan eftersom lägenheten helt saknar rivjärn. Märkligt. Vår lilla uteplats
