Hår kan låta fånigt, det är lätt att göra sig lustig över människor som tar håret på stort allvar. De som säger sånt har alltid jättemycket hår själva. Det är som att säga till en A-kupa att bröst är oviktigt när man själv drar en fyllig C-kupa som man får knåda ner i behån.Under ett par år i mitt liv, i början av trettioårsåldern, tappade jag hår mitt i benan, en stor kal fläck som jag fick dölja med sån färgad sprej som man ger till äldre män som vägrar acceptera sitt håravfall. Den där fläcken kom och gick i två-tre år men nu är den borta. Det var ingen stor sak, men det skakade ändå om mig en smula för hår hade jag alltid tagit för givet.Kan vi förresten prata om hur sexigt det är med män som äger sin flint? Hår är viktigt, hår är identitet på ett sätt, att äga det hårlösa tillståndet är sexigare än alla perfekta kalufser samlade. Det är en människa som tagit sig vidare i livet, trots denna motgång (jag ser er!). Otroligt sexigt. Jag dras till hårlösa män som jag dras till män som förlorat sina föräldrar i unga år, män som kommit över en sådan förlust och fortfarande fungerar hyggligt. Två av mina längsta förhållanden har varit med män utan föräldrar, varav ett fortfarande pågår. Jag antar att det är en killtyp?Skitsamma, egentligen ville jag bara visa min nya hårfärg. Eller ny och ny, före sommaren påbörjade jag och Nathalie Akgun en resa mot en perfekt blond nyans. För ett par år sedan brände en frisör av mitt långa hår och sen dess har jag haft frisörskräck och färgat själv hemma med typ Garnier, brunt såklart. Bara en dåre försöker hemmaslinga. Men min identitet är ljust hår, kanske för att balansera upp allt det där andra mörka under håret, inuti huvudet. Äntligen är hemmafärgningen ett minne blott och idag nådde vi slutresultatet, en perfekt karamellig blond. Toffee, kola, knäck, kalla det var du vill. En varm, beigeblond – höstens trendfärg om man frågar ELLE. Nathalie Akgun är en stjärna. Mitt hemmafärgade bruna som var utgångsläget, med en mörkare hormonrand på tio cm från graviditeten.
