Min mamma Mimmi gjorde mammografi i oktober 2021 och plåtarna visade ingenting, men när hon hade känt knölar efter jul gjordes en biopsi som visade trippelnegativ bröstcancer. Ett aggressivt förlopp. Operationen var bokad till 1:a mars, samma dag som Poppy beräknades födas. Jag kände sån fasa över att riskera att föda ett barn samtidigt som min mamma låg på operationsbordet, med tankar som: när Gud ger ett liv tar Gud ett annat åter. En ödessymfoni.BF och operationsdagen kom. Jag stod svullen och skör på Rusta med en maxilåda kattmat under armen – liksom sysselsatt med vad som helst – när pappa ringde och sa att mamma vaknat ur narkosen och att allt gått bra. Det var som om jag plötsligt fick syre, vågade fylla lungorna för första gången på veckor. Vi lade på, jag hann ta tre-fyra steg mot kassorna när den första värken slog till med full kraft, ilande genom skötet, ett så krampaktigt tag om livmodern att jag fick hålla mig i en pall med Twix för att inte gå av på mitten. Kjell vilade handen över min länd, tyst och trygg, avvaktande. När värken klingade av log vi mot varandra. Mamma var okej, allt var bra för stunden och nu kunde vi äntligen föda vårt barn.Idag var jag på en lunch för Rosa Bandet som fyller 20 år. Vi åt gott, mat av Tareq Taylor som även varit med och designat årets band (en av 20 designers) och lyssnade på forskare och överlevare och jag grinade minst tre gånger. Det var lite uttömmande (se sista bilden, jag ett ras?), och samtidigt fint och starkt. Köp årets Rosa Band och bidra till forskningen, Rosa Bandet har på 20 år samlat in en miljard till ändamålet.
