Jag och Kjell bråkar oftast om sysslor och vem som ska hämta eller lämna. Ibland om pengar men allt mer sällan sedan vi insett att vi tycker olika saker är värda olika mycket, och det går inte att förändra. Men vi har ett återkommande bråk som handlar om glas. Jag är av den bestämda åsikten att man som vuxen har ett glas för varje dryck, och Kjell tycker man kan dricka allt ur ett ”skönt” tumbler-glas. Herregud. Ibland smyger han undan mina glas utan att jag märker, myglar ner i nån loppislåda. Jag har fått rädda ölglas, whiskeykupor, snapsglas, kvinnosnapsglas (sjukt jag vet) från loppislådor, han skiter blankt i om det var mina farföräldrars. ”Vi dricker ju aldrig snaps!” En fråga: ska min glassamling verkligen straffas för att han har en svag anknytning till sitt ursprung, sitt arv? Till glas som kulturform? Det enda som skiljer oss från djuren är glaskonst! Och kanske tv. Men jag tror många djur gillar tv, lite i hemlighet.På tal om glas: Singular Society lanserar ett set med vin- och dryckesglas i samarbete med Alf Tumble, och jag fick dricka ur dem igår på Slipen. Urtrevligt alltsammans. Träffade Kjells kollega Rachel också, kolla in hennes fina instagram här.Jag funderar på att köpa rödvins-kupan, vår förra diskmaskin åt upp alla mina pinot-kupor från Riedel. Jag tror nog jag ska beställa dem i Kjells namn så han får hämta ut dem också, bara för att jävlas. Kärlek!
