Sedan jag föddes har det varit något märkligt skimmer över mina födelsedagar. Morsan sa alltid att jag föddes med segerhuva och sånt gör ett barn rätt uppblåst. Men jag har även haft märkligt mycket tur i mitt liv, tur som säkert vänder vad det lider och då kommer käftsmällen. Vi lär märka.I helgen hade vi möhippa för min vän som vi kallar för Bäret. Det blev två fantastiska dygn i Sopot och Gdansk. Jag träffade nya fina vänner och krökade som om det inte fanns en morgondag. I morse blev jag efter 10 timmars sömn väckt med sång och frukost på sängen, presenter och kärlek. Sam hade inskrivning i skolan idag så vi förberedde oss, införskaffade lite skolsaker och åt lunch på Lax (Huddinges bästa sushi). Jag var så nära att bryta ihop i skolan på eftermiddagen. Skör och hes efter helgen satt jag där och hörde honom svara artigt på lärarens frågor. Hur blev han så perfekt? Med alla sina svårigheter och skavanker – helt perfekt. Så snäll, omtänksam, fantasifull, försiktig, med det där bubblande skrattet som träffar själen direkt. Mitt barn, mitt hjärta. Låt mig uppleva allt med dig, Sam. Bara jag får dö först.
