I morse vaknade jag och kände för att dra täcket över huvudet bara, men man får ta sig ur sängen för barnens skull. När jag hade lämnat dem på förskola och skola tänkte jag att jag skulle vända känslan med en lugn och skön frukost framför datorn, så jag körde hemåt och gjorde knäcke med lagrad ost, söta romantica-tomater, smör och ruccola. Ruccolan är otroligt underskattad ändå, ja relativt hatad. Jag vurmar för ruccolan! Kjell brygger alltid nymalt kaffe åt mig före han går på morgonen, jag älskar honom så mycket för det.Nu har jag försökt skriva på diverse pratmanus, men huvudet känns tungt och pulserande. Är det vädret? Fukten? Ska försöka ta mig till gymmet en sväng efter lunch och se om det lossnar. Är det september? Ja, nu är månaden ju nästan här. Mår alltid dåligt här omkring, min sorg bor nog i september. I löven och luften och människorna. Som de håller på.
