Jag gjorde min återkomst i köket idag, helt oplanerat egentligen. Kjell fastnade på jobbet och jag hade torkat spyor hela dagen då varannanvecka-barnet nu åkt på de andras magsjuka från helgen. Eftersom jag är en perfekt mamma mutade jag barnen med bragokex och hasade mig till spisen.Ha! Purjolöken har blivit svindyr så jag tog som vanligt det vi hade hemma när jag skulle slänga ihop en variant på Stefan Ekengrens franska kycklinggryta som barnen älskar (minus syltlök, den får man ha på sidan, och nu hade vi ingen syltlök ändå). Oftast käkar vi grytan med bulgur för barnen gillar det. Det är en snabb och svingod vardagsrätt, tar max tjugo minuter om man har varit i ett kök förut.Dagens variant blev med kycklinglår, en slatt grädde, dijonsenap, färsk dragon från trädgården, kycklingfond, en skvätt balsamico, solovitlök och en jävla massa schalottenlök som jag hade hemma. Specialingrediens: toppen av mitt högra pekfinger (det är verkligen jättesvårt att skriva detta inlägg på telefonen utan min fingertopp). Jag kände liksom på mig att det var en dålig dag för mig i köket, och varför kan jag inte pressa vitlöken som alla andra? Varför måste jag hyvla den på mitt lilla tryffeljärn??Hittade aldrig fingertoppen och på tal om det. Toppade grytan med bladpersilja från trädgården, lite fin parmesan och sommartomater (äntligen!). Kycklingen ska vara så finhackad att man kan äta allt med gaffel.
